Som den antikoloniala tänkaren och poeten Aimé Césaire skriver är antikolonialismens huvudsyfte inget mindre än att avskaffa den moderna/koloniala värld som har byggts genom kolonialism, slaveri, heteropatriarkat, kapitalism och folkmord. För många antikoloniala tänkare är detta kampens kärna. Problemet, för jordens fördömda, är inte bara den ena eller den andra fienden, den ena eller den andra fruktansvärda händelsen, eller den ena eller den andra rasistiska lagen eller policyn, utan en hel värld som har ordnats genom kolonial brutalitet och som fortsätter att reproducera och förnya dessa former av våld.

Världen är dock inte detsamma som jorden. Världen är en sociohistorisk skapelse. Jorden är däremot det som livet inte kan vara utan. Efter århundraden av brutalitet bevittnar vi nu vad vi anser vara den västcentrerade moderna/koloniala världsordningens slut. Detta sammanbrott kan också öppna möjligheten för något annat: andra sätt att leva tillsammans, andra sätt att skapa relationer och andra sätt att bebo jorden. För att parafrasera poesikollektivet BAM, som också stänger forumet på lördagen: världens slut är kollektivets början.

Förra årets forum ägnades åt att uppmärksamma och hedra Frantz Fanons hundraårsjubileum och för att tillsammans reflektera över hans arv i vår samtid. Årets forum kretsar kring olika former av motstånd.

Temat för årets konferens är “Motstånd i en döende värld”. Konferensen tar sin utgångspunkt i en samtid där de system som organiserar våra liv allt tydligare visar sitt våld. Det rör sig mellan frågor om motstånd som livsskapande praktik, islam och antikolonialism, Sverige och folkmord, språket som både våldsamt arv och gåva, klass- och raspolitik, imperiets kollaps och mycket mer. Genom dessa olika samtal och föreläsningar ställer vi frågan:

Hur kan vårt motstånd bli en praktik som inte bara motsätter sig den döende världen, utan bidrar till att göra en annan värld möjlig?

Denna panel riktar uppmärksamheten mot andra former av motstånd än den heroiska handlingen att stå ansikte mot ansikte med makten. Panelen diskuterar det vardagliga, kreativa arbetet och de livsskapande praktiker som gör det möjligt för de fördömdas kollektiva liv att stå kvar, hålla samman och vägra utsläckas.

Den intresserar sig också för de fördömdas vackra experiment i att leva tillsammans under omöjliga villkor. Mitt i maktens kvävande förtryck vänder vi också våra ansikten mot varandra. Vi är vackra.

“Who could fail to understand seeking a way out, inhabiting a loophole of retreat, and escaping the imposed life as anything else, anything but beautiful?” skriver Saidiya Hartman, vars bok Wayward Lives, Beautiful Experiments är panelens inspirationskälla.

Vi närmar oss dessa vackra, oberäkneliga och upproriska vardagliga experiment, de praktiker som undandrar sig maktens logiker och som öppnar för andra sätt att föreställa sig vad ett kollektivt liv kan vara.

I den här panelen samtalar våra eminenta gäster:

Maimuna Abdullahi är aktivist, engagerad i jämlikhetsfrågor som berör islamofobi och afrofobi.

Felicia Mulinari är författare boende i Malmö.

Abdi Hassan är människorättsjurist och aktivist som arbetar med frågor som rör rasism och minoritetsrättigheter, särskilt islamofobi.

Samtalet modereras av Ronya, aktiv som DJ och organisatör i studentrörelsen.

För att förstå koloniseringen av Palestina och det palestinska motståndet i relation till kolonialismens och antikolonialismens globala historia vänder vi oss ofta, i kollektivet, till den palestinsk-amerikanske filosofen Zahi Zalloua. Zalloua är en av vår samtids viktigaste tänkare. Hans texter använder vi återkommande på våra studiecirklar. Under våren hade vi en studiecirkel som uteslutande utgick från hans böcker. Nu har vi också bjudit in till Stockholm!

I sin föreläsning undersöker Zalloua vad det innebär att bevittna det han benämner Palestinocide: den pågående förstörelsen av palestinskt liv, samhälle och existens. Han diskuterar också vad motstånd och solidaritet innebär under dessa villkor. Han beskriver föreläsningen som följer;

Black and Palestinian problems are the world’s problems. To agitate for Blacks and Palestinians is to agitate for a better world, a just world, a world no longer saturated by an economic system’s obscene greed and voracious appetite for destruction and profit.

Today’s Gazafication logic is giving Western leaders goosebumps, recalling for them the colonial ways of old, when “superior” Europeans disposed of “inferior” non-Europeans and stole their land and goods. Is Israel the new normal (the normal of colonial days) without scruple?

Blacks, Palestinians, and those committed to global justice are saying emphatically No! We cannot, must not, allow Israel to get away with Palestinocide—with the murder of Palestine!

A Black agenda and a Palestinian agenda thus meet in their refusal to let oppressors of any shade proceed with impunity, subjugate and exploit at will, and callously divide the world into those who are worthy of care and dignity and those who are expellable and genocidable.

Zahi Zalloua är professor i filosofi och litteratur samt professor i studier av urfolk, ras och etnicitet.

Det råder ingen tvekan om att den USA-ledda imperialistiska världsordningen befinner sig i en djup kris. Vi bevittnar dess pågående kollaps, samtidigt som den förnyar sig själv i en lika monstruös som konstant återfödsel.

De stora förändringar vi bevittnar reduceras dock alltför ofta till en fråga om ställningstaganden. Denna panel nöjer sig inte med att enbart fördöma imperiet och bejaka motstånd mot det. Den avser också försöka förstå de djupgående förändringar som äger rum framför våra ögon.

Panelen diskuterar den imperialistiska världsordningens kris, de krafter som driver den pågående omvandlingen och de utmaningar och möjligheter som följer av den förändrade globala situationen.

Kitimbwa Sabuni modererar samtalet och har tre decenniers erfarenhet av organisering inom den afrosvenska communityn och påverkansarbete för mänskliga rättigheter. Han är författare till flera rapporter och artiklar som rör rasism i organisationen och i samhället i stort.

John Hörnquist är skribent och författare till boken ”Världens återkomst. Kapitalet, imperiet och socialdemokratins gränser”. John har länge varit aktiv i vänstern och solidaritetsrörelser, bland annat i KJF.

Aryam Beyene är aktiv i den panafrikanska solidaritetsrörelsen AES-Solidaritet och en röst i bostadskampen i frågan om bostäder som rättighet. Hon medverkar med reflektioner kring motstånd, antiimperialism och delar med sig av erfarenheter från gräsrotsarbete i en tid av kris

Rokyah Ghadanfari är medlem i Kollektivet jordens fördömda.

Francisco Contreras är sociolog och Latinamerikakännare. Han är ordförande i Solidaritetshuset och internationell redaktör för magasinet Parabol. Han var tidigare ordförande för Latinamerikagrupperna och är redaktör för ett flertal antologier på svenska om Latinamerika och EU.

I stället för att utgå från den dominerande frågan, i Sverige och väst, om huruvida islam är förenligt med västerländsk modernitet vill vi i den här panelen börja någon annanstans: där den muslimska trosbekännelsen, shahada, börjar.

Shahada börjar med en negation: “Det finns ingen gud”. Det finns ingen människa, ingen stat, ingen nation, ingen civilisation och inget imperium som kan göra anspråk på att vara den yttersta referenspunkten. Kanske är det just där en islamisk antikolonialism börjar: inte med att fråga hur islam ska anpassas till en redan given kolonial ordning, utan med att säga nej till varje mänskligt anspråk på absolut makt och auktoritet.

Shahada stannar inte vid en negation, utan fortsätter med en affirmation: "Det finns ingen gud, utom Gud.” Därför vill vi också ställa frågorna: vad är det vi vill affirmera? Vad kan en islamisk antikolonialism skapa från nej:et?

Ahmed El Far är doktorand i socialt arbete vid Uppsala universitet med forskning som rör muslimers sociala villkor i Sverige. Styrelseledamot i rättvisa för alla och barnbarn till överlevare av Nakban

Valley Ghanem är statsvetare med ursprung i Palestina. Hon har en Master i Statsvetenskap från Lunds universitet och har studerat på doktorsnivå vid The University of Manchester. Ghanem har arbetat som lärare i Internationella Relationer vid Malmö universitet och sedan 5 år tillbaka arbetar hon inom det muslimska civilsamhället

Fredrik Lindblå Syed är medlem i Kollektivet Jordens Fördömda.

Johannes Anyuru är författare, poet, dramatiker och översättare. Höst 2026 utkommer han med Upplyst sten, där han sammanställer en brutal tidslinje över åren 2023–2026 och samlar sina uppmärksammade essäer om språket och dess död, om palestinsk litteratur och poesi i folkmordens tid.

Samtalet modereras av Amanj Aziz, redaktör och grundare av Institutet för samhällsanalys, INSAN.

Panelen “Sverige och folkmord” sätter folkmordet i Gaza i relation till koloniseringens och folkmordens historia och synliggör Sveriges roll. Samtalet tar också upp kriminaliseringen av palestiniernas frihetskamp och den repression som möter solidaritetsrörelsen. Samtidigt lyfter panelen de motståndsrörelser som vuxit fram i Sverige – bland vårdpersonal, lärare, hamnarbetare, kulturarbetare och studenter – och sätter fokus på svensk-palestiniers erfarenheter och organisering i denna folkmordiska tid. Panelen bygger på en bok med samma titel som kommer ut i höst.

Ammar Makboul har mångårig erfarenhet från palestinarörelsen och är redaktör för en kommande antologi om Sverige och folkmordet i Gaza.

Roya Hakimnia är allmänläkare och mångårig skribent.

Mattias Gardell är professor vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet. Han forskar kring religion, politik, rasism och våld

Caroline Lund är doktor i fredsstudier och universitetslektor i internationella relationer. Hennes forskning fokuserar på utvecklingssamarbete, bosättarkolonialism och kriminalisering i Palestina, där hon tidigare bott och arbetat i många år, bland annat för FN.

Samtalet modereras av Saleh Abdelaziz, medlem i Kollektivet Jordens Fördömda.

Föreläsningen behandlar det kollektiva arbetet i språket och litteraturen, och våra strategier för att stå emot att bli utraderade av det koloniala våldet och dess språk.

Vi, barn av de koloniala och imperialistiska katastroferna, har ärvt ett språk som bär på den kärlek och poesi som kämpar för att hålla oss vid liv i en värld som inte är till för oss. Och vi har ärvt ett språk som är laddat med kolonialt våld som ständigt försöker förgöra oss på alla tänkbara och otänkbara sätt. Ett språk som är laddat med intima minnen, med vårt kollektiva minne. Med minnesfragment. Laddat med vår historia, vår sanning. Med myter och berättelser. Våra och deras. Laddat med gapande hål, med frakturer, med smärtpunkter. Med ashlaa’. Laddat med heliga hemligheter och oöversättbar humor. Oöversättbar poesi. Och vi har ärvt ett språk som är laddat med klagosånger över språket självt. Om språket, och litteraturen, är ett slagfält, hur gör vi för att överleva de koloniala katastroferna? Vad är möjligt att rädda ur vårt arv? Och vad vill vi lämna i arv så att de som ska komma efter oss kan fortsätta kampen för en annan värld än en som inte är till för oss?

Maya Abdullah är skribent och översättare. Hon har tidigare arbetat som jurist och journalist, två fält där det språkliga våldet, och vårt motstånd mot det, är ständigt närvarande.

Vår politiska ordning, den lokala, nationella och internationella, bygger på exploateringen av kroppar och natur och på en världsordning präglad av kolonialt våld och strukturell ojämlikhet. Om systemets maktstrukturer förutsätter förtryck, vinstutvinning och exploatering, riskerar policyförändringar att fylla funktionen att hålla systemet intakt: att reproducera och upprätthålla grunden som skapade de ojämlika förhållandena i första taget. Reform bidrar till systemets överlevnad.

Utifrån denna utgångspunkt har tänkare och aktivister organiserat sig kring principer om abolition, kring behovet av att förgöra och avveckla de institutioner som upprätthåller den rådande världsordningen. I den andan ska vi drömma bortom de lösningar som vi ser framför oss. Samtidigt är vi ofta tvungna att svara på det institutionella våldet som vi ser och organisera oss därefter. Hur undviker vi då att internalisera institutionernas språk, drömmar och mål? Hur låter vi, i vår organisering, något annat ta form: nya drömmar, nya sätt att vara med varandra, nya sätt att omformulera världen?

Den här panelen tänker på community och abolition och det som händer i mötet mellan människor som strävar mot ett mål, eller för flera bortom policy.

”Det finns ingen kapitalism utan rasism” säger Dr Charisse Burden Stelly och många andra svarta marxister. Att kapitalism och rasism behöver varandra är tydligare än någonsin även här i Sverige, men hur ser förhållandet egentligen ut? Och hur organiserar vi oss emot ett system som ständigt ändrar yttre form? Panelen försöker svara på bland annat dessa frågor och föra en diskussion om vad begreppet ’racial capitalism’ egentligen betyder, och hur man kan förstå att samma kapitalistiska system använder ett liberalt ansikte med vurm för mångkultur till att slå över i en öppet rasistisk och fascistisk politik. Kort sagt: hur den liberala kapitalismen i grunden är rasistisk. Vi kommer diskutera hur det kommer sig att nationella ekonomier som är totalt beroende av invandrare lutar sig på rasismens trollformel. Och var finns en analys av arbetet och arbetare i allt det här, hur organiserar vi vårt arbete utanför raskapitalismens ramar? Med i panelen är: Paula Mulinari, sitter i redaktionen för tidskriften MANA och jobbar på Malmö Universitet, har skrivit om vithet, fackföreningar och deras relation till ’racial capitalism’. Steven Cuzner, arbetar inom vården och med översättningar och är medlem i Kollektivet Jordens Fördömda Nattalie Ström Bunpuckdee, poet och samhällsaktivist Samtalet modereras av Lina Mohageb, medlem i Kollektivet Jordens Fördömda

In Sepedi, a Bantu language, the words for hold me and forgive me (nstware and ntswarele respectively) share a root, Tswara. The idea that forgiveness might be intricately tied to holding beautifully illustrates the Bantu notion of interdependence, ’botho’. ‘Botho’ posits that ‘motho ke motho ka batho’ – my personhood is not separate from that of others. During this lecture, we will explore and practise how ‘botho’ casts the body not only as a site of resistance, but as a portal for connection with others, the earth, ancestors and those whose lives and thinking accompanies our us in our struggles. Practiced within a European context, what does ‘botho’ offer us, and how does it instruct our beingness in times of ongoing and multiple planetary crises? Mmabatho Thobejane (they/them) is a Stockholm-based cultural practitioner and initiated sangoma. Our anti-disciplinary offerings, which include altar sessions and moya/abyssal, are grounded in the bantu philosophy of botho/ubuntu and centre, explore and attempt to recover the triad relationship between ourselves, each other and the earth. ✨Föreläsningen hålls på engelska ✨