Kristdemokraternas senaste utspel om rennäringen följer en välbekant kolonial logik. När de framställer den som ett hinder för “utveckling“ upprepas idén att mark, kultur och natur bara räknas när den kan exploateras. Allt annat trängs undan. Samernas rättigheter görs till ett särintresse, något som kan väljas bort för ett “mer allmänt“ intresse.

KD:s utspel är en modern version av gammal svensk kolonialism. Staten har under lång tid drivit en politik för assimilering och exploateringen av av samiskt liv genom tvång och instutioner. Det är samernas motstånd som bromsat den mest långtgående exploateringen av fjällvärlden med omnejd. Det handlar om generationer som drivit juridiska processer, politisk kamp och som genom vardaglig flit och bruk av markerna satt gränser för rovdriften. Rennäringen i sig har satt stopp för och försvårat projekt som kräver oavbruten industriell kontroll, som gruvor eller storskalig infrastruktur.

Fjäll- och tundraekosystem är känsliga, och när de fragmenteras av gruvor, vägar och energiprojekt förlorar vi biologisk mångfald, fungerande vattenflöden och långsiktig klimatreglering. Intakta landskap är inte "outnyttjade" utan de är högpresterande system som levererar stabilitet och över tid och som har ett värde som inte går att sätta en prislapp på.

Den "orördhet" som turistnäringen vill åt och de resurser som industrierna vill extrahera finns kvar som ett resultat av aktivt motstånd. I slutändan handlar det om vem som får definiera värde, vad värde är i en kapitalistisk och kolonial logik, och vad faktiskt värde är för oss. Vi anser att sätta hårt mot de koloniala intressena i norr och värdera samers rättigheter högre inte kan vara annat än ett brett "intresse" för alla som inte tillhör the 1%.

De som drabbas av statlig repression behöver bygga gemensamma allianser och en bred front. Makten skyr inga medel att splittra oss och de exploaterar allt som går att exploatera. Från orten till Sápmi finns en möjlighet att organisera motstånd och vinna verklig förändring; för oss, för markerna och för det som gör livet värt att leva.